Enkelt, inte sant?

 
...Okej, jag vet att jag kan flippa ut över framtiden ibland. Om något oväntat dyker upp, som nu med min boende/arbetssituation, så får jag till en början ren och skär panik. Min syster är en av dem som får stå ut med de panikartade samtalen, där jag babblar på om 1000 olika alternativ, för att kunna lösa ett problem. Men det är bara för att jag inte står ut med tanken på, att gå med ett ångestframkallande dilema på axlarna, ens en minut i onödan. Jag behöver ventilera ut mina tankar annars överröstar de allt annat i mitt huvud.
 
Och jag tycker att jag förtjänar bättre, än att må skit.
Ni vet.. livet är för kort, och allt det där.
Era liv också, faktiskt. 
 
Jag va en sån person som hellre gick och la sig förut. När något kändes för jobbigt, så tänkte en förvirrad del av mig att "jag går och lägger mig, och låtsas som att det här problemet inte finns. Ja, då kommer jag må mycket bättre sen". Vilket naturligtvis inte alls stämmer, för verkligeheten kom ikapp mig när jag vaknade och ångesten lika så.  
  Jag vet inte vad det va som gjorde att jag ändrade det beteendet, eller när heller för den delen. Men jag vet att min nuvarande "taktik" är mycket bättre. För det kommer såna där stunder ibland - när livet händer - och jag drabbas av panik. Ringer min syster, eller någon annan stackare, som lyssnar och analyserar tillsammans med mig. 
 
Och dagen efter, är det mer hanterbart. Allt som behövs är att jag ska vetilera, meditera, och sova på saken.
Enkelt, inte sant? 
 
Kärlek
/T
 
 

Kommentera här: